27 februari 2011
Hejhopp.
Igår så sov jag över hos Andreas, lika underbart som alltid. ♥ Vi tillbringade iaf kvällen med att se Jackass i 3D (vilket är den allra bästa filmen EVER!!!!) och äta gott!
Imorse vaknade jag och var sjukt sugen på att laga egen mat. Så jag och Ante traskade iväg till Ica Morön och köpte ingredienser så vi kunde göra en kanongod tonfisksallad! Det är så himla mysigt att göra småsaker med Andreas. Som att laga mat tsm? Det får mig att längta till då vi en dag har en egen liten lägenhet och får fara och köpa vilken mat vi vill, och laga den när vi vill, osv. Vakna upp bredvid honom varje dag, komma hem till honom varje dag och självklart få inreda vårat hem. Usch så jag längtar tills jag får skaffa eget så vi kan flytta in tsm?!
Och ännu bättre, så har vi 15 månader tsm imorgon. Gud vad jag älskar min finfina pojke! ♥
Nä, nog om detta. Nu blir det Sims (som vanligt), ciao!
Jag älskar dig, bubben min. ♥
Igår så sov jag över hos Andreas, lika underbart som alltid. ♥ Vi tillbringade iaf kvällen med att se Jackass i 3D (vilket är den allra bästa filmen EVER!!!!) och äta gott!
Imorse vaknade jag och var sjukt sugen på att laga egen mat. Så jag och Ante traskade iväg till Ica Morön och köpte ingredienser så vi kunde göra en kanongod tonfisksallad! Det är så himla mysigt att göra småsaker med Andreas. Som att laga mat tsm? Det får mig att längta till då vi en dag har en egen liten lägenhet och får fara och köpa vilken mat vi vill, och laga den när vi vill, osv. Vakna upp bredvid honom varje dag, komma hem till honom varje dag och självklart få inreda vårat hem. Usch så jag längtar tills jag får skaffa eget så vi kan flytta in tsm?!
Och ännu bättre, så har vi 15 månader tsm imorgon. Gud vad jag älskar min finfina pojke! ♥
Nä, nog om detta. Nu blir det Sims (som vanligt), ciao!
Jag älskar dig, bubben min. ♥
Scrolla om du inte orkar ett emoinlägg.
Satt och läste någon randomblogg som hade skrivit om självkänsla och självförtroende. Känslig som jag är så började jag självklart gråta, för jag kände igen mig grovt mkt i det den här tjejen hade skrivit. Och jag tänker nu erkänna något som dom felsta kanske inte vet:
Jag har kroppskomplex, och har haft det sen jag var 10 år gammal. Kanske inte kommer som en chock för vissa men så är det. Jag har tyckt att jag har varit tjockare än alla andra hur länge som helst. Jag hatar mina lår, jag hatar min mage, jag hatar min hudfärg.. Bröst, rumpa och fötter är jag inte heller särskilt nöjd med, inte ens mina armar? Då jag sitter och läser en massa kändisbloggar så blir jag bara ledsen och svartsjuk på att alla, precis alla (förutom Kissie som ps:ar alla sina bilder) som är född precis perfekta. Ljusbrun vacker hy, slank och fin kropp och fasta bröst (oavsett storlek). Varje gång jag tittar mig själv i spegeln så blir jag bara äcklad. Jag vägrar vara med på kort tex, för jag vet hur dålig jag blir på kort. Provar jag en ny och fin bh så blir jag självklart besviken dirrmode. Visst, jag kanske har hyfsat stora bröst, men dom hänger ju som två potatissäckar och är inte det minsta fylliga what so ever.. Jag erkänner att det är inte bara en gång jag har funderat på en bröstförstoring elr ett bröstlyft, men då var det ju att man aldrig kommer ha pengar till sånt. Jag går på gymmet 3 ggr i veckan, och har snart tränat en månad. Ändå känner jag mig inte fin någonstans.. Förut då jag simmade hela sommarlovet och gick ner 9 kg så kände jag mig ändå inte nöjd. Jag såpass mkt och jämför mig själv såpass mkt med andra tjejer så jag vägrar byta om i ett omklädningsrum fullt med andra tjejer tex. På gympan går jag in på toaletten och byter om och täcker för spegeln för att jag inte tål att se mig själv. Självklart har jag insett att det här aldrig kommer funka, utan att jag behöver hjälp från någon som kan få mig att sluta må så här.. Det går inte en dag utan att jag blir ledsen och nere pga min äckliga kropp.. Jag har hört en massa fint från min älskade pojkvän. Hur fin jag är, och hur glad jag ska vara över att jag har sån fin kropp som jag har.. Vilket jag försöker ta in i min skalle, men det fungerar aldrig. Det slutar ändå i gråt på toaletten elr hemma i min säng. Hur mkt jag än tränar, hur lite jag än äter och hur hälsosam jag än är så blir jag aldrig nöjd.. Och snart vet jag inte hur mkt jag orkar längre.. Jag vill bara kunna känna mig vacker och ha ett hyfsat självförtroende. För just nu så har jag ingenting. Tomt? Tittar jag på mina vänner så blir jag alltid så avundsjuk på dom. Jag nämner inga namn, men jag skulle kunna döda för den enas mage, den andras ben elr den tredjes rumpa & bröst. Hade jag kunnat, så hade jag plockat dom delarna från dom och satt dom på mig själv som någon sorts klippdocka..
Ni kan sitta och döma mig hur mkt ni vill, men jag är rätt säker på att alla ni som läser det här (mestadels tjejer troligen) har känt precis samma sak. Kanske inte hela tiden som jag, men iaf någon gång. Jag är fullt medveten om att det här är någonting jag måste göra åt själv, att ingen kan göra det här åt mig. Om det är någon som har något typ av tips om hur man kan vifta bort dessa hjärnspöken så snälla, berätta för mig.. För snart blir jag tokig..
Nu blir det till att gå ut med hunden, resten av dagen är ganska så oplanerad.
Pz.
Jag har kroppskomplex, och har haft det sen jag var 10 år gammal. Kanske inte kommer som en chock för vissa men så är det. Jag har tyckt att jag har varit tjockare än alla andra hur länge som helst. Jag hatar mina lår, jag hatar min mage, jag hatar min hudfärg.. Bröst, rumpa och fötter är jag inte heller särskilt nöjd med, inte ens mina armar? Då jag sitter och läser en massa kändisbloggar så blir jag bara ledsen och svartsjuk på att alla, precis alla (förutom Kissie som ps:ar alla sina bilder) som är född precis perfekta. Ljusbrun vacker hy, slank och fin kropp och fasta bröst (oavsett storlek). Varje gång jag tittar mig själv i spegeln så blir jag bara äcklad. Jag vägrar vara med på kort tex, för jag vet hur dålig jag blir på kort. Provar jag en ny och fin bh så blir jag självklart besviken dirrmode. Visst, jag kanske har hyfsat stora bröst, men dom hänger ju som två potatissäckar och är inte det minsta fylliga what so ever.. Jag erkänner att det är inte bara en gång jag har funderat på en bröstförstoring elr ett bröstlyft, men då var det ju att man aldrig kommer ha pengar till sånt. Jag går på gymmet 3 ggr i veckan, och har snart tränat en månad. Ändå känner jag mig inte fin någonstans.. Förut då jag simmade hela sommarlovet och gick ner 9 kg så kände jag mig ändå inte nöjd. Jag såpass mkt och jämför mig själv såpass mkt med andra tjejer så jag vägrar byta om i ett omklädningsrum fullt med andra tjejer tex. På gympan går jag in på toaletten och byter om och täcker för spegeln för att jag inte tål att se mig själv. Självklart har jag insett att det här aldrig kommer funka, utan att jag behöver hjälp från någon som kan få mig att sluta må så här.. Det går inte en dag utan att jag blir ledsen och nere pga min äckliga kropp.. Jag har hört en massa fint från min älskade pojkvän. Hur fin jag är, och hur glad jag ska vara över att jag har sån fin kropp som jag har.. Vilket jag försöker ta in i min skalle, men det fungerar aldrig. Det slutar ändå i gråt på toaletten elr hemma i min säng. Hur mkt jag än tränar, hur lite jag än äter och hur hälsosam jag än är så blir jag aldrig nöjd.. Och snart vet jag inte hur mkt jag orkar längre.. Jag vill bara kunna känna mig vacker och ha ett hyfsat självförtroende. För just nu så har jag ingenting. Tomt? Tittar jag på mina vänner så blir jag alltid så avundsjuk på dom. Jag nämner inga namn, men jag skulle kunna döda för den enas mage, den andras ben elr den tredjes rumpa & bröst. Hade jag kunnat, så hade jag plockat dom delarna från dom och satt dom på mig själv som någon sorts klippdocka..
Ni kan sitta och döma mig hur mkt ni vill, men jag är rätt säker på att alla ni som läser det här (mestadels tjejer troligen) har känt precis samma sak. Kanske inte hela tiden som jag, men iaf någon gång. Jag är fullt medveten om att det här är någonting jag måste göra åt själv, att ingen kan göra det här åt mig. Om det är någon som har något typ av tips om hur man kan vifta bort dessa hjärnspöken så snälla, berätta för mig.. För snart blir jag tokig..
Nu blir det till att gå ut med hunden, resten av dagen är ganska så oplanerad.
Pz.